Små Trevliga Fragment.
I Somras såg jag så den bilden som dom semestrande talar om
Jag såg sol, vind, hav och glada barn
Som tog sig ett glittrande bad!
I små fragment det kändes som jag verkligen var ett med allting
Jag jagade bollar likt en hund
Bland vågor med min bror
Det fanns ingen Iver för vad som skulle hända
Jag minns det nu när nerverna är brända
Och när du gick med
Va kan jag yppa om det?
Att fast det var rätt trångt
Var inget avstånd långt
Det kändes bara:
Härligt då att vandra
och titta lite på dom andra.
Men sommarn flagnar sakta bort och jag som brukade gilla hösten
har helt falllit för modet och blivit gnällig seg och trött
Jag kammar ändå till mig för å gå på skogspromenad
kanske vindarna kan ge mig nån insikt
Jag vänder ganska snabbt igen
För där ute är för kallt och kargt och hemskt
Att irra runt i kylan kan tyckas meningslöst
2 kroppars möte tycks vara bästa vägen till tröst
Men att pressa fram en essens
Hitta samma frekvens
går ju inte att tvinga fram
Men jag minns hur det känns
jag hoppas snart:
Det kommer någon annan som vill vandra
Så vi kan strunta lite i dom andra